Svindlande höjder

Nu är det ju som så att jag inte hunnit berätta för er vad som hände en dag i Cairns... 

Morgonen började tidigt med att sitta ute och äta frukost och läsa en bok själv med ett pirr i magen. Solen stekte på som vanligt men jag satt nöjd i skuggan. De andra små filurerna Lisa, Viktor och Mikael droppade in en och en med en sömnig blick. Jag var klarvaken! 

Efter en stund gick jag och gjorde mig iordning, packade lite och så sa vi hejdå till de andra och så satte jag och Mikael oss ned utanför receptionen. Tiden gick och det kom aldrig någon buss, man började bli lite nervös och tittade hela tiden efter när den skulle komma. 

15 minuter sent kom en stor buss och det var den vi skulle kliva på. Vi frågade om Mikael fick följa med, om det fanns plats? Det gjorde det. Kostade lite extra, men kosta vad det vill! Vi satt längst fram i bussen och jag fick papper och penna jag skulle skriva på. Jag läste igenom villkoren noga och länge. Mina ögon snuddade över injury, your own risk, lite hemskare saker och det rös till. Så var det på alla utflykter ändå, att man skulle skriva under att man gör det på egen risk, men ändå. Mikael tittade uppmuntrande på mig så jag skrev under. 

Efter kanske 45 minuter var vi framme. Nu gällde det. Mitt namn ropades upp och jag gick fram. Hon sa att det inte gick att landa på stranden idag då det var för mycket vind, så istället erbjöd de mig att falla från 15000 ft istället för 14000 ft. Ni förstår nog vad jag skulle göra nu?😉 Ja, det gick väl an, efter lite övertalande från personalen. 

Jag träffade honom jag skulle hoppa ut från ett flygplan, där linan skulle vara fastspänd i honom. Det kändes oerhört skört. Hur håller det ihop? Tänkte jag. Han fick en snabbt på andra tankar och skojade och tjoade. När de som jobbade där förstod att Mikael skulle titta på ropade de "CHICKEN!!" Och härmade en kyckling. 

Gåendes mot det pyttelilla planet med de andra som också skulle göra något lika dumt som jag var jag så nervös så. Vi alla satt trångt ihop på rad och nu rörde sig planet. Jag tittade på Mikael som satt längre bort och jag ville inget hellre än att krama honom. 

Ovanför molnen svävade vi, var det så här högt alltså? Det var tydligen bara 9000 ft. Jaha. Då åkte vi ännu längre upp. De som satt framför mig skulle hoppa från 14000 ft. Så när lampan lyste grönt såg man hur förste man dinglade med benen utanför planet och en efter en flög de iväg som fåglar. HERREGUD tänkte jag bara. 

Jag var först ut av de som skulle hoppa i nästa grupp. Så när den första lampan tändes var det 3 minuter kvar, det var dags att förbereda sig. När man dinglade där med benen, så högt från marken fattade man nog inte själv. Det var ju helt knäppt, kan man göra såhär ens? När det blev grönt tänkte jag nog bara "nu gör vi det här". Sedan skuttade han ut och jag blundade nog. Den känslan går inte att beskriva, det var så häftigt och läskigt på samma gång. Det gick jättefort samtidigt som det kändes som en evighet. Trycket var så hårt att man såg ut som en gris och jag vet inte vad när huden fladdrade helt vilt. Det var lite svårt att andas och man fick lite lock i öronen, men vilken otrolig utsikt. När fritt fall var över drogs fallskärmen ut och vips så svävade vi vackert över vyerna. Så fint! Det kändes så härligt!! 

Vi åkte omkring en stund och vips var vi nere på marken igen. Jag levde, hurra! 











Evelina, världens modigaste tjej!
Jag är mycket imponerad av dig och ditt mod att slänga dig ut på dessa helt galet höga höjder och dessuton helt frivilligt. Det är nog en kombination av både mod och galenskap när jag tänker efter ;)

Bilderna är verkligen helt fantastiska, jag måste verkligen tacka dig för ditt mod annars hade vi som står med båda fötterna på jorden inte fått se dessa fina bilder.

Love you sötnos!

Svar: Haha ja att jag ens vågade har jag inte kommit underfund med! Men riktigt häftigt var det! Det känns som en dröm jag haft. 😃💕
Evelina Blom

2014-12-02 | 07:27:59

Wow, du gjorde det!! Visst är det världens bästa känsla! :) Det är så roligt att följa er på bloggen! Ha en fortsatt härlig resa! Kram Karin (Mathias tjej;))

Svar: Ja herregud! Helt otroligt 😃 så glad att jag vågade! Vad roligt att du läser 💗 hoppas ni har det bra, få lite julkänsla åt mig med haha, kram!
Evelina Blom

2014-12-03 | 11:42:49

Grymma bilder, vad duktig du är som vågar hoppa på en sådan hög höjd. Jag hade inte vågat hoppa, men det gjorde du!!!
Kram pappa

Svar: Haha precis! Någon måste ju göra det vet du😉 kramkram!
Evelina Blom

2014-12-04 | 22:49:17

Fasters tös!

Så stolt över dig! Nu är vi två i familjen som hoppat.

Kram!!!!!!

2014-12-06 | 22:34:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback